Några fakta om personbil Volvo 144 med gengasaggragat

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar hade gett bl a Volvo i uppdrag att förbereda och bygga ett nytt gengasaggregat som skulle vara lätt att anbringa på dagens fordon,vi talar nu om tiden omkring mitten av 1970-talet.

Världen var orolig och bl a pågick Suezkrisen med en stängd Suezkanal och därmed svårare för transport av för transport av olja till bl a Norden. I Sverige beslutade statsmakten att ransonera bensinen. På våren 1975 började ett bredare försök med ett tiotal personbilar av olika märken, alla försedda med samma sorts gengasaggregat. Efter en introduktion delades bilarna ut till olika befattningshavare i samhället (distriktssköterska, resande, taxi mfl, samt några till försvaret. Arméns Motorskola fick en Volvo 144, den som nu finns på Militärfordonsmuseum i Malmköping.).Efter försökstidens slut fick Motorskolan behålla bilen och den fanns i dess ägo till år 1998.

Det som särskilt kom att känneteckna detta nya gengasaggregat var att fuktigheten i flisbrännaren kunde avskiljas till särskilda behållare innan gasutvinningen skedde i förbränningszonen. Detta gav en torrare brännvilligare gas och därav också lättare att rena i filterelementet. Under den tid som jag var engagerad i gengasprojektet var det ytterst sällan som motorn vägrade att starta, men förutsättningen var mycket noggrann skötsel. Med tanke på dagens bilförare, som knappt tankar, skulle om det blir nödvändigt igen med gengas många få enorma bilbekymmer.

Hållbarheten, materielmässigt sett, är cirka 4 år på de aggregat som vi förbrukade under min tid som gengasansvarig på Arméns Motorskola. Det aggregat som nu sitter på är det tredje. Bränsleförbrukningen vid normal körning är 1 säck (hl) på 3-4 mil. Skulle det vara bok eller ekflis kan sträckan nästan fördubblas.

Med ett välskött gengasaggregat var det möjligt att hålla ca 80 km hastighet på vägsystemet här i mellansverige. Stora motlut begränsade snabbt hastigheten. Motorns effekt, med gengas, var mindre än hälften än vid bensindrift.

ETT ÄR DOCK SÄKERT, DAGENS GENGAS KOMMER ÄN EN GÅNG ATT HJÄLPA OSS OM DET SKULLE BEHÖVAS.


Grundaggregatet kunde även användas på diesellastbilar. Eftersom tändgnista saknas på dieselmotorn ställdes insprutningspumpen i ett tomgångsläge och gav därmed upphov till att gasen antändes i cylindern. Systemet kallas för blandgas och bilar med detta system användes på Motorskolan till sent 1970-tal.

En dieselmotor med överladdningsaggregat (turbo) går ej att köra på gengas eftersom förbränningen i cylindern blir okontrollerbar.


Runo Wiklund

Bilen finns nu på Militärfordonshistoriska Museet i Malmköping.