Den nedersta, Imbert, var den vanligaste och skall ha fungerat mycket bra.
Ett tag funderade jag att bygga en generator liknande Zeuchs, mitten,
Med undantaget att härden skulle varit tvådelad med nedre
delen, reduktionszonen, vilande på botten av generatorn.
Den skulle varit utformad som ett rör med urtag för gasen
så att den kunde passera fritt. Rostern skulle vara utformad så
att den var placerad ungefär i höjd med halva reduktionsdelen
av härden. Strypringen skulle i sin tur vila på reduktionsdelen
av härden. I övrigt skulle den i allt vesäntligt likna
Zeuchs design.
Detta skulle ge en väldigt lättilverkad generator med delar som kunde röra sig sinsemellan och på så sätt motverka att materialet slog sig av värmen. Tätning skulle ske automatiskt med aska.
Det finns en annan variant av vedgasgenerator som dr Tom Reed utvecklat och som han kallar 'Stratified downdraft'. Den bygger på att man inte har några primärluftsmunstycken, eller strypring utan har en helt cylindrisk härd, ett rör helt enkelt. Primärluften tas in genom bränsletanken. Det innebär att tanken inte skulle behöver vara lufttät. Det är förstås ännu mer lättilverkat eftersom man även slipper värmebeständiga munstycken. Det tvistas dock om dess dynamiska egenskaper varför det kanske skulle vara mer lämpligt för stationära än mobila tillämpningar.
Schematisk bild av ett Stratified Downdraft-system.