110 mil på gengas

Vintern 2002 fick jag ett samtal från Lulle Eriksson, energirådgivare. i norra Skaraborg med en fråga om jag kunde tänka mig att föreläsa om gengas under en s.k. energivecka. Under en vecka anordnades det olika föreläsningar med gemensam nämnare energi. På onsdagkvällen var temat "hushållets behov av fordonsbränsle" och då skulle det bland annat handla om gengas. Han tyckte också att det skulle vara trevligt om jag tog med gengasbilen så att folk kunde få se lite mer handfast vad det handlade om.

Det hela lät som en ganska rolig grej, så jag accepterade. Dessutom skulle ju resan ge ovärderlig erfarenhet om långresor med gengasdrift. Problemet var bara att jag glömde bort hela saken tills en vecka före avresan och bilen var inte alls iordninggjord för en så lång resa. Men, har man så att säga "tagit fan i båten så får man ju också ro honom i land" så ett intensivt mekande började. Det mesta arbetet lades ner på att göra så att bilen kunde startas och köras på bensin.

Vid slutet av andra världskriget drevs ca 100000 svenska fordon med gengas och en hel industri hade utvecklats kring beredning och distribution av gengasbränsle. Det enda som återstår av det nu är en och annan gengasvedhugg övergiven i en lada här och var.

Torbjörn hämtar ved Gnarp 10:15
För den moderne gengasbilisten leder detta till vissa komplikationer vid långkörning. Vi lyckades, via kontakter i gengassvängen komma överens med Edmund Engeström i Enköping om att få köpa 0,5 m3 gengasved, vilket borde räcka 25-50 mil. I Hova skulle vi få två 50kg potatissäckar, vilket motsvarar ungefär 250l, och i Örebro skulle vi få ytterligare 4 sopsäckar med ved, vilket kanske motsvarar 0,5 m3 Vi mäste alltså få med oss ved så att det räckte till Enköping från Sundsvall. Vi bestämde oss ganska snart för att hyra en släpvagn för veden.
Markus spettar inför fyllningen, också Gnarp
Utan att hinna provköra alla ombyggnationer på bilen bar det så iväg längs E4 söderut. I stort sett förflöt resan utan komplikationer fram till Tönnebro, där vi förtärde vår lunch. Obligatorisk fyllning av vedmagasinet var fjärde mil gjorde resan intressant.
En blandning av kubb och flis fungerar bra om man har ont om kubb.
Eftersom vi inte var helt säkra på hur mycket bilen förbrukade vid långkörning valde vi att blanda ut kubben med flis, för att få den att räcka längre. Detta fungerar bra om man inte blandar in för mycket flis, för då drabbas man av vedhängningar i vedmagasinet, samt stybbning i kolbädden.
Efterdragning av slangklämman till startfläkten.
I Tönnebro passade vi även på att göra några mindre reparationer och justeringar.
Edmund och Torbjörn diskuterar vår cyklonrenare.
Ju längre söderut vi kom, desto bättre blev vägarna, och desto större problem fick vi med vedhäng. Vedhäng uppstår när inte veden rasar ner av egen kraft och bilens vibrationer, utan bildar ett valv över härden. Symptomen är att motorn upplevs som svagare och svagare tills vedhänget släpper och den plötsligt får tillbaka kraften. Korta stunder låg maxhastigheten så lågt som 40 km/h.

Vedhandlandet hos Edmund, strax utanför Enköping blev ett välkommet avbrott i körandets monotoni. Edmund visade sig vara en pratglad äldre herre med en synnerligen pampig bostad. Han hade inte mindre än sju gasgeneratorer i varierande skick, men tyvärr hann vi inte titta på dem. Vi var redan sena.
Lasse Toreson slöt upp längs vägen.
Medelhastigheten började sjunka på grund av vedhängen, troligen började finrenaren sätta igen sig också, men fortfarande marschade vi nog igenomsnitt 70 km/h när vi närmade oss Örebro.

I Örebro slöt Lasse Toreson upp med sin släpvagnsmonterade gasgenerator. Han hade dock nyligen fått haveri på sin gengasbil, så han drog den med en bensindriven dragbil. Vid infarten till Hova slöt sig även Stigge Werner till vår lilla kolonn och vi kunde rulla in tre gengasbilar samtidigt på planen utanför föreläsningslokalen.
Försnack vid mötet i Hova. Här representanten för Mariestadstidningen t.h. Markus Almroth t.v.
Vi anlände till föreläsningslokalen ca 1 timme försenade, men arrangörerna var förvarnade, så de hade stuvat om i programmet till vår fördel och föredraget kunde hållas som planerat. Det hade dock varit trevligt med en dusch före, man luktar ganska mycket brandrök när man fyllt vedmagasinet en tio tjugo gånger.
Markus föreläser.
Föreläsningen varade i ungefär en halvtimme och intresset bland åhörarna var, om inte enastående, så åtminstone genuint. Mest frågor väckte frågeställningar om gengas för småskalig elkraft.

Reselogg

Onsdag 20:e mars
9:40 Avresa
10:15 Fyllning gnarp 10:15 blandat kubb flis
11:00 Fyllning 2km norr om iggesund
11:45 Fyllning infarten till Söderhamn
12:05 Vi hade glömt stänga locket för avbränning av spillgas, så det läckte in luft i systemet - stängde det.
12:10 Lunch Tönnebro skruvade åt slangklämman på fläkten och tömde cyklonen - mycket aska var det, ca 5 liter.
14:05 Fyllning Gävle norra infart
15:00 Fyllning vid dalälven nära norrbränningen
16:00 Fyllning i Heby
16:20 Inhandling av 10 st 50kg-säckar ved hos Edmund Engeström, samt fyllning.
17:05 Hummelsta vändplats vid wireförsedd väg.
18:00 Fyllning i Köping
18:20 Fyllning på vägkanten
19:10 Fyllning 1km norr om Byrstatorp.
20:30 Äntligen framme i Hova. Jag hann i alla fall tvätta av mig det värsta sotet från ansikte och händer innan föredraget.
23:30 Färd mot Toreson
23:35 Slutade bokföra fyllningar
01:30 Framme hos Toreson - Äntligen sova
Torsdag 21:a mars
8:00 Uppvaknande
9:00 Spolning, askning, fixning av sekundärluftspjäll, omdragning av sekundärluftintag, cyklonbehållaren var helt full, vilket är 6 liter.
12:15 Avresa.
13:30 - 14:30 Lunch på MAX i Örebro, fick tips av en äldre gentleman om att man kan fläkta ihjäl råttor. Han hade tydligen gjort det när han var barn.
ca 14:40 Valde sämre väg förbi Arboga för atf slippa vedhäng. Detta fungerade bra. Väg 249.
15:00 Fyllning Medåker
15:25 Spettning o fyllning Munkebro
16:15 Romfartuna Fyllning
ca 16:45 Salatrakten svåra vedhäng beroende på att veden bestod av nästan perfekta kuber 50x50 mm som bryggade något fruktansvärt
17:30 Fyllning Tallbacken
18:10 Fyllning 36 km norr om Tallbacken
18:45 Fyllning Hedesunda
19:30 Fyllning 10 km n Gävle
ca20:10 till 21:20 Fyllning, cyklontömning, kondenstömning, oljepåf. Tönnebro
22:05 Fyllning driftvändplats längs vägen.
22:45 Vägrenen Hudik Norra.
23:20 Fyllning Gnarp
24:00 Kommer in i Sundsvall
00:15 Lastar av och lämnar tillbaka Släpet
00:50 Äntligen SOVA
00:55 Pga röklukten tvingar min hustru mig att sova i pannrummet

Torbjörn justerar sekundärluften.

Hundar kan också åka gengas.
Eftersnacket var som vanligt mest intressant och en hel del ideer och frågeställningar dryftades, ältades, vreds och vändes. Efter ett par timmar var det så dags att uppsöka natthärbärge hemma hos Lasse i Pålsboda utanför Örebro.
Bilen får en liten skvätt, vi startar på bensin.
Eftersom finrenaren fortfarande var igensatt gick inte färden till Pålsboda särskilt fort, men eftersom vägen var föredömligt underhållsmässigt eftersatt slapp vi i alla fall nägra större vedhäng.
Lasse Toreson hjälper till med spolning av finrenaren.
Efter några timmars sömn var det dags med underhåll på bilen. Luften hade vid uppvaknandet en högst påtaglig smak av finsk tjärpastill, en mindre behaglig upplevelse.

Cyklonrenaren tömdes, finrenaren spolades ur och en returfjäder till sekundärluftspjället fick förstärkning. Ett stort tack till Lasse som hjälpte oss på alla möjliga sätt.
Lunch på Max i Örebro


Förutom ett gigantiskt vedhäng mellan Örebro och Gävle som tog nästan en timme (!) att få bort gick hemresan ungefär som nedresan, med otaliga tankstopp, kanelgifflar, kaffe och coca-cola. När vi kom hem visade det sig att vi hade överskattat bränsleåtgången, så vi hade nästan lika mycket ved kvar på släpet som när vi åkte.

De slutsatser vi dragit av resan är:
Vedförbrukning: ca 15 l/mil.
Aska i cyklon: ca 0,2 l/mil.
Aska i gasgenerator: ca 0,1 l/mil.
Kondensvattenproduktion: 0,25-0,5 l/mil

Restid: ca 2 dygn varav knappt hälften effektiv körning.
Sträcka: ca 110 mil.
Vedförbrukning: ca 1,5 m3

Även om resan gick ganska bra och utan större problem så tar det nog ett tag innan vi ger oss ut på en liknande tur igen.

Markus Almroth
Torbjörn Forsman