De nedan angivna olika monteringsalternativen avser endast lastbilar med flak, vilka inte är utrustade med lastapparat. Flaket kan byggas om för att ge plats åt enbart gasgeneratorn enligt bild. 4.1 eller kapas rakt av för att ge plats åt hela gengasverket. Som ett alternativ till detta senare utförande kan aven tänkas en flyttning av hela flaket bakat för att ge plats åt gengasverket.
Flyttning av flaket ger bibehållet lastutrymme. Viktsfördelningen kommer dock att påverkas och fordonslängden ökas, vilket måste beaktas vid fordonets användning. Svårigheter med släpvagnsanslutning kan också uppstå. Utförandet torde begränsas till fordon med fast flak, då tippbart flak i allmänhet blir alltför utskjutande bakom bakre lagringspunkten, for att tippning bakåt skall kunna utföras.
Kapning av flaket över hela bredden ger en förhållandevis kraftig minskning av flakets yta. En del av det utrymme, som erhålles mellan hytt och flak, kan dock utnyttjas för gengasbränsle i reserv, om ett stall for vedsäckarna bygges. Plats finnes också för att ansluta en större bränslebehållare, än originalbehållaren, vilket medför att återstående flakutrymme i allmänhet inte behöver tas i anspråk for transport av gengasbränsle. Flakets tippbarhet i samtliga riktningar bibehålles.
Det tredje alternativet, med uttag i flaket endast för generatorn, utnyttjar väl flakets lastutrymme. Det extra utrymme, som erhålles i jämförelse med föregående utförande, kan dock behöva tas i anspråk för transport av reservbränsle. Flaket blir tippbart bakåt och i sidled mot den fria fordonssidan. Gasrenaren placeras lämpligen under flaket utanför fordonsramen.
Den måste dock vara lätt åtkomlig för rengöring och skötsel, varför denna montering som regel är lämplig, endast om fordonet är utrustat med tippbart flak. En lämplig plats for gasky1aren är en förlängning av fordonsramen framför stötfångaren. För att skydda kylaren bör den förses med en skyddsram. Vid frontmonteringen av kylaren får sikten framåt inte nämnvärt försämras eller strålkastarna skymmas.
Vissa lastbilar har bränsle och tryckluftstankar placerade på fordonsramens yttersida strax bakom hytten. Dessa kan behöva flyttas för att gasgeneratorn skall kunna monteras. Omplacering av bränsletankar behöver inte medföra några större problem. Vid övergång till gengas eller dieseldrift kan dessutom de originalmonterade bränsletankarna ersättas med en mindre och mera lättplacerade. Se kapitel III, Tank och storleken på bränsletankarna är beroende av konverteringssättet (dieselgas eller full gengasdrift), motorstorleken och körsträckan mellan påfyllning av bränsle. Omplacering av tryckluftstankar kan dock medföra problem. Innan denna åtgärd vidtas bör fordonsfabrikanten kontaktas for anvisningar. Avvikelse från originalmonteringen kan medföra försämrad funktion.
Vid montering av komponenter som generator, renare, kylare och gasrör får tillåtna minimiavstånd till brännbart material inte underskridas. Erforderliga min. avstånd framgår schematiskt av
bild 3.1.
Beakta även att erforderliga expansionsmöjligheter finnes och att hänsyn tages till chassiets egen rörelse och framaxelns fjädring. Håltagning i fordonsramen bör göras sa att hållfastheten inte nämnvärt minskas. Sådana ingrepp bör inte göras i balkarnas flänsar.
GASGENERATOR
Gasgeneratorn kan placeras antingen på fordonets högra eller vänstra sida. Fläktavloppet skall ligga på fordonets vänstra sida. Med högermonterad generator blir man tvungen att tända generatorn på ena sidan av fordonet och prova gasen på den andra. En nackdel med vänstermonteringen är dock att vissa arbetsmoment i samband med generatorns skötsel måste utföras på fordonets sida mot trafiken, då parkering skett vid vägkanten. Dessa arbetsmoment utgöres av generatorns tändning och uppfläktning, uraskning samt urtappning av kondensat från generatorns kondensbehållare.
Ett vänstermonterat gengasverk visas på bild. 4.1. Placeringen av gengasverkets komponenter vid en högermontering blir i princip spegelvänd, frånsett att fläktröret i båda fallen mynnar ut på fordonets vänstra sida.
Bränsletank, som ligger på samma sida som generatorn, kan behöva flyttas för att säkerhetskraven skall uppfyllas.
RAM FÖR GENGASVERK
För att göra montering och översyn så enkel som möjligt bör gengasverkets fiesta komponenter monteras på en gemensam ramkonstruktion.
Bild 4.2
visar hur gengasverket bildar en enhet, som kan lyftas upp på fordonets ram sedan flaket fått längden anpassad. monteringssättet kräver alltså att flaket kapas rakt av över hela bredden.
Ramkonstruktionen bygges upp av 2 st tvärgående U-balkar UNP 80 med mellanstycken av 3 st vinkeljärn. Balkarnas längd skall anpassas så att gengasverket efter monteringen inte överskrider fordonsbredden. Den maximalt tillåtna fordonsbredden på svenska vägar är för närvarande (1974) 250 cm.
Bild 4.3
och
4.4
visar hur vinkeljärnen av dimension 65 x 65 x 8 svetsats fast i U-profilerna och anpassats så att de kan bultas fast på utsidan av fordonsramen. Generatorfästena bultas fast i 2 st plattor av 10 mm plåt vilka svetsas fast i U-profilerna. Härvid måste iakttagas att föreskrivet minimiavstånd till mark, 250 mm, icke underskrides. Som framgår av bild
4.2
och
4.3
bör på lämpliga ställen på ramen för gengasverket 4 st lyftöglor svetsas fast i vilka gengasverket kan lyftas på eller av fordonet. Öglorna är tillverkade av 10 mm plåt och försedda med 25 mm hål. De bör vara lätt åtkomliga med lyftkrok och placerade så att lyftstropparna vid upphissning av gengasverket inte skadar några komponenter.
RÖRDRAGNING
Vid inpassning och svetsning av rör och flänsar kan dessa lämpligen pallas upp på sina platser och fästsvetsas, varefter de plockas ned och färdigställes. Veckade rörkrokar och dåligt inpassade rörändar bör undvikas, då sådana orsakar tryckfall och sotsamlingar. Svetsfogar bör av samma skäl vara så släta som möjligt på insidan.
Rörflänsarna bör ha ett stabilt utförande, vara lätt delbara och ge en god tätning. Packningen skall vara tillverkad av ett värmebeständigt material som t.ex. asbest eller klingerit. Anliggningsytor på packningar och flänsar bör bestrykas med grafitfett så att god tätning erhålles och så att packningarna inte bränner fast. Rörflänsarna skall placeras så att rören lätt kan demonteras och monteras samt att bultförbanden är lätt åtkomliga. Förbindning med slang av gummi eller liknande material i gasledningar får användas först efter gaskylaren dock ej under vagnsgolv eller hjulskärm. Närmare bestämmelser angående tillåtna slangar och deras montering framgår av kapitel III. Uppgifter om rördimensioner framgår av kapitel II.
Innan den slutliga monteringen utföres skall gasrören noggrant rengöras invändigt. Speciellt viktigt är detta efter kylaren då föroreningarna där kan följa med in i motorn.
GASRENARE
Vid monteringen av renaren bör man se till att den får en plats där den är lätt åtkomlig for skötsel. Asklådan bör med lätthet kunna tagas ur och sättas in. Inspektionslucka och renarlock skall kunna lyftas av vid kontroll, rengöring och utbyte av dukar. Renaren skruvas fast i ramkonstruktionen så att spänningar inte uppstår i flänsar odyl.
Bild 4.4
visar hur renaren kan placeras på ramen. För att få den att gå fri från bränsletanken har renaren placerats på mellanlägg bestående av U-balkar.
GASKYLARE
Kylaren kan monteras utanför renaren på det sätt som
bild 4.5
visar. Gasröret från renaren till kylaren monteras så att det i så lång del som möjligt lutar mot kylaren varvid eventuell utkondensering i röret rinner ner i kylarens kondensbehållare.
AVSTÄNGNINGSSPJALL
Avstängningsspjället monteras mellan 2 st flänsar i röret mellan generator och renare.
Bild 4.6
visar hur det kan placeras. Spjället manövreras från förarplatsen med hjälp av en tillkopplad axel.
Eftersom förarhytten rör sig i förhållande till fordonsramen måste axeln för spjällets manövrering ges tillräcklig rörelsefrihet så att brytningar och skador inte uppkommer. Detta erhålles genom att spjällaxelns förlängning är ledbar närmast spjället, bild 4.6, eller genom att någon typ av elastisk koppling användes. Genomföringen i hytten skall tätas förses med tätning för att minska risken för gasinsläpp.
GASBLANDARE, GASSPJÄLL OCH SEKUNDÄRLUFTSPJÄLL
Gasblandarens placering bestämmes av tillgängligt utrymme i motorrummet. Gasrör och blandare bör i görligaste man 1äggas så, att de inte försvårar rege1bundna servicearbeten på motorn som t.ex. ventiljustering, kontroll och påfyllning av motorolja odyl. Installationen skall göras så att det finns tillräckligt utrymme for länksystem till gas- och sekundärluftspjäll och så att reglagevajrar till dessa kan läggas i mjuka slingor.
Gasblandarens uttag för blandningen av gengas och luft anslutes med ett mellanrör eller direkt till motorns inloppsrör. Av
bild 4.7
framgår hur ett koniskt rör anslutits med klammer mellan blandare och befintligt spjällhus. Genom dessa klammer blir röret och gasblandaren lätt demonterbara.
GASRÖR MELLAN KYLARE OCH MOTOR
Gasröret mellan kylare och motor dras under bilen. Om möjligt bör röret läggas
inne i fordonsramen eller på annan väl skyddad plats. Före
gaskylaren skall röret dras på föreskrivet avstånd från brännbart material. Efter kylaren, där gasen antagit relativt låg temperatur, ställs inga krav på särskilt avstånd. Röret skall ha en sådan dragning och fastsättning att bristningar i materialet inte uppkommer på grund av vibrationer, brytningar och värmeutvidgning. Röret bör vara fastsatt med klammer i fordonsramen intill gengasverket,
bild 4.8,
och gummiupphängt i närheten av motorn. När gasröret dras upp i motorrummet och anslutes till gasblandaren skall hänsyn tas till motorns rörelse i sid och höjdled. Förutom tillräckligt utrymme runt röret måste en elastisk förbindning finnas i röret mellan fordonsram och motor. Förbindningen kan göras av gummislang.
Bild 4.9
visar rördragningen och hur den rörliga förbindningen är arrangerad.
SEKUNDÄRLUFTINTAG OCH VEVHUSVENTILATION
Se de allmänna anvisningarna, kapitel III.
AVGASBROMS
Bromsanordningen, som manövreras från förarplatsen, består i princip av ett avstängningsspjäll i avgasröret och ett reglage till insprutningspumpen. Vid bromsning dras först reglerstången mot stoppläget och därefter stängs spjället i avgasröret. Detta medför att motorns avgassida utsätts £ör stort övertryck vilket väsentligt ökar faran for avgasläckage och koloxidförgiftning. Vid övergång till gengasdrift måste därför avgasbromsens bromsverkan sättas ur funktion, t.ex. genom att spjället i avgasröret urmonteras. Man har då möjlighet att stanna motorn med avgasbromsreglaget utan tryckstegring i avgassystemet.
KONDENSBEHÅLLARE
Generatorns kondensbehållare bör monteras i så nära anslutning till yttermanteln och utloppet från kondensrännan som möjligt.
Bild 4.2
visar hur behållaren monterats i ramen för gengasverket, vilken bör utnyttjas istället för montering i själva fordonet. Behållaren bör sitta så att dess avtappningskran är lätt åtkomlig men ändå väl skyddad. Om behållaren placeras för långt ifrån generatorn eller om slangen från kondensavloppet inte har tillräckligt fall finns risk att kondensatet fryser vid låg yttertemperatur. Med behållaren på plats bör utrymme finnas så att man utan större svårighet kan demontera och montera slangen vid byte eller rengöring,
bild. 4.10.
ROSTMOTOR
Motorn för rostens drivning skall monteras ovanför axeln till rosttransmissionen på väl skyddat ställe, där den inte blir utsatt for vattenstänk eller nedsmutsning. På grund av värmestrålningen från generatorn bör den vara luftigt placerad och inte sitta närmare
yttermanteln än 10cm . I andra fall skall motorn förses med skyddsplåt.
Motorn sätts fast i ett fastsvetsat fäste på ramen för gengasverket,
Bild 4.11
Motor- och transmissionsaxel bör ligga parallella.
Vevstakslängden anpassas så att rosttransmissionens hävarmn arbetar kring en rät vinkel mot vevstatken.
PRIMÄRLUFTINTAG OCH STARTFLÄKT
Startfläktens luftintag tjänstgör som primärluftintag och måste därför sitta på avstånd som föreskrives for sådant, se
kapitel II.
Detta medför i allmänhet att fläkten måste placeras till höger om generatorn. Generatorer för lastbilar är förberedda för en sådan placering av fläkten genom att primärluftintaget på yttermanteln är placerat på höger sida. Om denna placering inte skulle visa sig lämplig kan primärluftintaget på yttermanteln flyttas i sidled i steg som svarar mot delningen på härdmantelns fästskruvar.
Startfläkten bör fästas i ramkonstruktionen för gengasverket. Röret mellan fläkt och generator bör luta mot generatorn, så att det kondensat, som kan bildas i röret, inte orsakar störningar i fläktens funktion. Fläkten bör placeras med luftintaget nedåt för att motverka igensättningar och för att ge möjlighet till direkt anslutning av backventil med flamskydd.
Bild 4.12
visar monteringen av startfläkt och rör till generatorns luftintag. Komponenterna har här monterats på generatorns vänstra sida då det där fanns lämpligt utrymme. Röret mellan startfläkten och generatorn är tillverkat av tunnväggigt stålrör och rörkrokar. Röret har anslutits mellan fläkt och yttermantel med gummislang och klammer. Fläkten är fastskruvad i ett på ramen fastsvetsat fäste. Avstängningsspjället i primärluftledningen, som här sitter i startfläkten, bör vara lätt åtkomlig sa att det snabbt kan stängas när motorn stannats. Backventil och flamskydd är sammanbyggda i en enhet och har anslutits till fläktens inloppsstuds, Se även
kapitel III.
Bild 4.13
visar generatorn med ett tidigare utförande med centralt placerat primärluftintag.
FLÄKTAVLOPP
Längden på röret bör vara så anpassat att provtändning av gasen lätt kan utföras. Röret anslutes till yttermanteln i jämnhöjd med gasuttaget. Rörmynningen skall ges en sådan riktning i förhållande till brännbart material att eldfara undvikes då gasen provtänds. Tag hänsyn till att lågan snabbt kan ändra riktning vid kastvindar odyl.
Bild 4.13
visar en lämplig placering av röret till fläktavloppet. Mynningen sitter här på lämplig höjd från mark och röränden har en krök som riktar lågan ut från fordonet. Röret bör förses med en koppling så nära yttermanteln som möjligt, i likhet med
bild 4.20,
för att underlätta eventuell rengöring.
TANK OCH RÖRLEDNINGAR FÖR FLYTANDE BRÄNSLE
Bränslesystemet skall för att få användas på gengasdrivet fordon uppfylla bestämmelserna i
kapitel III.
Om originalbränsletanken måste flyttas men blir svårplacerad på grund av utrymmesbrist, bör den bytas ut mot en mindre. Hur stor bränsletank som erfordras är beroende av körsträcka mellan påfyllning av bränsle och motorns konverteringssätt och storlek. Vid dieselgasdrift ligger tändoljeförbrukningen på en medelstor lastbil på 0,6-0,9 liter dieselolja per mil vid landsvägskörning. Om fordonet byggts om till full gengasdrift och försetts med startförgasare, fordras flytande bränsle endast för t.ex. start och garagering. I sådant fall minskar behovet av flytande bränsle ytterligare.
UTRUSTNING FOR SKÖTSEL AV GENGASVERK
På lastbilar monteras asklådan lämpligen under flaket,
bild 4.14.
Den sitter där skyddad och är lätt åtkomlig. Monteringen av lådan får inte
medföra att fordonsbredden överskrides. Om fordonet är utrustat med tippbart flak så måste lådan vid montering under flaket sättas på ett ställe där den inte skadas i samband med tippning. Askraka, nyckel för asklucka, och verktyg för tändning av generator kan sättas fast på flakets framkant,
bild 4.14.
Verktygshållarna bör vara utförda så att verktygen inte lossnar vid körning på ojämnt väglag. Flaket måste dock på detta ställe uppfylla de krav som gäller för skyddsvägg så att eldfara inte uppstår.
REGLAGE TILL INSPRUTNINGSPUMP, GAS- OCH SEKUNDÄRLUFTSPJÄLL
Inställning av insprutningspumpen och anslutning av dess reglage beskrives i
kapitel I,
avsnittet "Dieselmotorer'.
Extra reglage skall monteras så att de är lätt åtkomliga men ändå inte är till hinder. Förarens justering av reglagen skall kunna göras utan att fordonets manövrering försvåras. Som regel finns tillräcklig plats under instrumentbrädan for montering av reglagen till insprutningspump och sekundärluftspjäll. Reglagens funktion och lägena för de olika inställningarna bör noga anges med text så att förväxling inte sker. Bild 4.15 visar hur reglage kan monteras under instrumentbrädan.
TRYCKVAKT
Principen för anslutning av tryckvakten for rostmotorns styrning framgår av
bild. 4.16.
Tryckvakten bör placeras så att den inte utsätts för nedsmutsning eller fukt eftersom funktionen då kan äventyras. Därför är det lämpligt att montera den inne i förarhytten t.ex. på väggen bakom förarstolen bild 4.17. Justerskruven på tryckvakten bör vara lätt åtkomlig.
Ett 5/16' kopparrör drages från tryckvakten och ut genom golvet eller bakväggen på hytten och anslutes till ett av uttagen på gasröret mellan generator och avstängningsspjäll. På tryckvaktens atmosfärsida anslutes en plastslang som skall fungera som evakuering ifall membranet i tryckvakten går sönder. Slangen skall mynna ut i bakkanten på hytten och under golvnivån eller på sådant ställe att gas ej kan intränga i utrymme för förare, passagerare eller last.
ELEKTRISK UTRUSTNING
Lastbilarna har som regel ett elsystem med 24 V spänning. Detta medför att förkopplingsmotstånd måste inkopplas for att anpassa spänningen till startfläkt och rostmotor, då dessa endast tillhandahålles i 12 V utförande. För startfläkten, som har en effekt på ca 120 W, fordras ett motstånd på 1,2 ohm. För rostmotorn, som har en effekt på ca 35 W, behövs ett motstånd på 4,4 ohm. Strömmen till dessa förbrukare tas lämpligen ut direkt efter huvudströmbrytaren om fordonet är utrustat med sådan. Förkopplingsmotstånden skall vara beständiga mot fukt samt helst inkapslade till skydd mot försmutsning och åverkan.
Motstånden monteras så att de ej utsätts for fukt eller mekanisk åverkan som kan orsaka skada. Med tanke på värmeutvecklingen i motstånden, bör de monteras på väl ventilerad plats och ej intill lättantändligt material. Motstånden kan monteras på utsidan av förarhyttens bakvägg men måste då som regel förses med skyddskåpa. Alternativa monteringsställen är underkanten av lastflaket vid fast flak eller insidan av förarhyttens bakvägg.
Eftersom säkringar för de båda elmotorerna och strömbrytaren för startfläkten inte bör utsättas för fukt eller smuts är det lämpligt att montera dessa inne i hytten. Strömbrytaren bör vara lätt åtkomlig utifrån genom dörren. Bild 4.17 visar en gemensam placering av tryckvakt, säkringar och strömbrytare.
Kabeländar skall förses med kabelskor eller förtennas så att god kontakt erhålles. Kablar, som är placerade på utsatta ställen, bör förses med skyddsslang eller dylikt. Kablarna bör där så kan ske läggas inne i ramen, fästas på lämpliga mellanrum samt placeras så att de ej kommer for nära varma partier på gengasverket.
Hur kopplingen skall utföras samt val av lämplig ledningsarea framgår av kopplingschema och tabell på
bild 4.18.
ELDSLÄCKINGSREDSKAP
Se de allmänna anvisningarna,
kapitel III.
FÖRVARINGSPLATS FOR GENGASBRÄNSLE
För att gengasbränslet skall vara lätt tillgängligt och utan svårighet
kunna skyddas vid regn samt for att förpackningarna inte skall utsättas för mekanisk åverkan bör det finnas en särskild förvaringsplats. Denna bör vara i närheten av generatorn men tillräckligt avskild så att bränslet inte antänds.
Se
kapitel III.
Av kapitel III och bild 3.1 framgår när och hur eventuell isolering från gengasverkets varma delar skall utföras.
Om gengasverket monterats bakom hytten i likhet med den montering som beskrivits i texten kan man använda utrymmet ovanför gasrenaren till förvaringsplats för gengasbränsle.
Bild 4.19
visar hur förvaringsplatsen kan iordningställas. Botten och väggar är tillverkade av ramverk bestående av vinkeljärn och pansarrör som klätts över med 1 mm plåt. För att renaren skall vara lätt åtkomlig vid rengöring kan den högra väggen och den närmast belägna bottenplattan vikas upp på gångjärn mot generatorn. Hela ställningen är fastspänd vid intilliggande detaljer med spännen så att demonteringen blir enkel.
ISOLERINGSVÄGGAR, SPILLSKYDD OCH SKYDDSVÄGGAR
För att behålla maximalt lastutrymme vid montering av gengasverk mellan hytt och flak måste det som regel ur brandsäkerhetssynpunkt monteras isoleringsväggar, spillskydd och skyddsväggar. Se de allmänna anvisningarna, kapitel III. Vid den tidigare beskrivna monteringen har det emellertid lämnats så pass stort utrymme för gengasverket att en fast skyddsväggar erfordrats.
Bild 4.20 och 4.21 visar montering av gengasverk på en lastbil där man satt krav på ett stort lastutrymme och följaktligen tvingats montera isoleringsväggar, spillskydd och extra skyddsväggar. Dessa bar av praktiska skäl konstruerats som lätt demonterbara enheter för att inte försvåra skötseln på gengasverket.
Bild 4.22, 4.23 och 4.24 visar uppbyggnaden. Utrymmet ovanför dukrenaren utnyttjas till förvaringsplats för gengasbränsle. För att detta skall komma på tillräckligt avstånd från gengasverket har man byggt ett ramverk av rör med avskärmningar mot generatorns bränslebehållare och dukrenaren. På grund av det korta avståndet mellan dukrenaren och förarhytten finns bar en isoleringsvägg vilken samtidigt tjänstgör som uppstagning av ramverket. På främre och bakre sidan av generatorn, där avståndet till förarhytt resp. lastflak understiger 15 cm, sitter isoleringsväggar av plåt. Uppe på isoleringsväggarna vilar spillplåten som dessutom spänns fast runt bränslebehållaren.
För att lastflakets frambalk skall få räknas som skyddsvägg har denna plåtbeklätts och förlängts i höjdled.